Månadens produkt (Januari 2024)

Honung

I Österbotten finns flera biodlare som förädlar och säljer denna söta och smakrika produkt. Det finns många olika sorters honung och deras egenskaper – smak, färg, doft och struktur – varierar enligt ursprungsväxten. Ofta sorterar man honungen enligt dess konsistens. Det är den viktigaste faktorn då konsumenten gör sitt köpbeslut.

På gårdsbutikskartan hittas bl.a. biodlarna Marcs Gård samt Malax Honung men även flera andra gårdsbutiksföretagare som säljer honungsprodukter. 

Hur blir honung till?

Bina samlar på sommaren in nektar från blommorna och transporterar den till kupan. På en gång kan de i sin nektarblåsa transportera ca. 0,1 g nektar. Nektarkällan väljs ut noggrant – bina har också sina favoritblommor.  I Finland är de viktigaste honungskällorna hallon, klöver, dunört, oljeväxter, fruktträd och skogsblommor såsom lingon.

Växterna lockar bina till sig med hjälp av så kallade nektarguider. När blommorna är fulla med nektar syns guiderna tydligt. Ibland kan också människan se dem som ränder på kronbladen men det vanligaste är att de inte är synliga för det mänskliga ögat då det krävs UV-ljus för att se dem och det ser biet men inte människan. När nektar har sugits bort syns nektarguiderna inte. Biet avsöndrar också feromoner i samband med att det suger upp nektarn från blomman och på det sättet förmedlar biet åt andra bin att det lönar sig inte att på en stund besöka just den blomman.

Honungen mognar i vaxkakornas celler

När bina kommer tillbaka till kupan lämnar de över nektarn till ett husbi, det kallas nektarväxling, för vidareförädling. I den processen blandas enzymer från binas saliv in i nektarn och sockerarterna spjälkas  till de enkla sockerarter, fruktsocker och druvsocker, som honungen till största del består av. Bina fläktar sedan bort vattnet från nektarn för att få en koncentrerad sockerprodukt som kan lagras en lång tid utan att bli förstörd. När de lägger honungen inuti vaxcellerna i bikupan och täcker den med ett vaxlock är det färdig honung.

Biodlaren slungar honungen

I slutet av sommaren tar biodlaren de fyllda honungskakorna från bikupan för att slunga dem. Huvudskörden av honung skördas i Finland i månadsskiftet juli-augusti. En del av växterna, såsom bovete och ljung, blommar dock ännu efter detta.

Innan vaxkakorna kan slungas avlägsnar biodlaren vaxlocken från honungsramarna med en avtäckningsgaffel eller avtäckningsmaskin. Efter det placerar man kakorna i en slunga som genom centrifugalkraften avlägsnar honungen ur cellerna. Efter slungningen ska honungen befrias från vaxrester och andra partiklar antingen genom att låter honungen rinna genom en sil eller så låter man den klarna utan att sila den först. Då stiger vaxpartilarna upp på ytan och de är sedan lätta att avlägsna med hjälp av ett smörpapper eller slev. Ny slungad honung kristalliserar efter hand och blir ofta grovkornig och hård, om den inte rörs om regelbundet eller ympas. En mjuk, finkristalliserad honung får man genom regelbunden omrörning eller ympning. När honungen färg börjar ljusna, får den ett pärlemorskimmer och då är honungen klar för tappning på burk.

Det är viktigt att honungens nyttiga enzymer inte förstörs i honungsbehandlingen. Det bästa är att slunga och tappa honungen på burk anefter den kommer in men om det inte är möjligt så kan man försiktigt värma den slungade lagrade honungen så att man kan tappa den på burk. De värmekänsligaste enzymerna börjar redan förstöras vid 40 grader C. Därför bör man se till att honungens kvalitet hela tiden hålls på hög nivå och att man använder så lite värme som möjligt.

Man kan också avnjuta honungen direkt efter slungningen. Den hålls dock inte flytande speciellt länge. Finsk honung kristalliserar för eller senare. Hur snabbt den kristalliserar beror på förhållande mellan glukos och fruktos. Ju högre glukosinnehåll desto snabbare kristalliserar honungen.  Man kan också äta honung direkt ur kakorna.

Hur honung får behandlas och kvaliteten på den finska honungen styrs i Finland av honungsförordningen.

källa: www.hunaja.net